i hjärnan att inte vara kär i Annika Lantz. Nu har jag tillbringat nästan en timma med att läsa hennes blog samtidigt som jag lyssnar på henne i P1. Det går liksom inte att inte älska henne. Jag skulle vilja ha en makro- och en mikro-Annika. En ca: 12 centimeter lång Annika som kan sitta på min axel och prata i mitt öra när jag är ute och går på stan, och en sex till åtta meter lång Annika på vår innegård. Då kan jag krypa in och lägga mig mellan hennes bröst och lyssna på henne medan jag njuter av vårsolen.
Tyvärr har hon slutat spela, men medan hon huserade i landslaget fanns det en anledning att titta på damfotbollen. Malin Moströms kolsvarta vinnarblick, hårda arbete och grymma djupledspassningar var i en klass för sig. I intervjuer framgick det snabbt att hon dessutom har en begåvning som med god marginal passerar den vi vant oss vid hos manliga fotbollsspelare (även om jag medger att det kanske inte säger så mycket). Kanske den bästa kvinnliga fotbollsspelaren vi haft och garanterat en av de smartaste.
Sen har vi Maria Wetterstrand. När vi diskuterar politiker brukar
jag säga att henne största svaghet är att hon är för intelligent (det är inte 'folkligt' att vara så smart). Ska man ha en svaghet är det väl knappast den värsta man kan ha. Nuförtiden är hon ju dessutom lite rolig till och från. Vet inte om det beror på att hon blivit mamma eller att hon växt in i rollen som politiker, men att kunna kombinera knivskarp intelligens med humor och mänsklighet, dessutom som politiker, är anmärkningsvärt.
Det intressanta är att om man gör en sökning på dessa tre intelligenta, framgångsrika och begåvade kvinnor på google får man sammanlagt 273.000 träffar. Gör man en sökning på enbart Linda Rosing får man 286.000. Jag vet inte om det är google, internet eller oss det är fel på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar