Dags att modernisera Sverige, och min blogg

Nu flyttar jag till den mindre självupptagna men desto mer ambitiösa adressen moderniserasverige.blogspot.com . Stort tack till alla som länkat till mig, ni får väldigt gärna länka till min nya adress nu.

Har lyckats föra över både poster och kommentarer, så allt finns med på min (något tillsnyggade) nya sida. Jag avslutar med ett citat från The Six Million Dollar Man:

Gentlemen, we can rebuild him. We have the technology. We have the capability to build the world's first bionic man. Steve Austin will be that man. Better than he was before. Better, stronger, faster.

En fungerande kompass

Efter fiaskot med valkompassen har Jesper Räf från MP och Mikael Nilsson från PP gått genom svaren, undersökt partiernas ståndpunkter och sedan gjort en kompass som faktiskt fungerar.

Problemet med den tidigare kompassen var att man räknade summor istället för avvikelser. Det som är intressant är ju hur mycket din åsikt avviker eller inte avviker från respektive parti. Med det gamla systemet gick det till exempel inte att bli Piratpartist hur man än svarade, samtidigt kunde man bli Sverigedemokrat även om man var jättepositiv till invandring.

Den nya kompassen mäter helt enkelt vilket parti du avviker minst från, ligger närmast, och ger därför ett mer rättvisande svar. När jag gjorde testet hamnade jag ungefär så som jag trodde, jag blev kanske något mindre Socialdemokrat än jag trott. Testa själv!

Tillbaka till dåtiden

Valfrihet är viktigare än jämlikhet säger Göran Hägglund. En i och för sig trevlig kille, men som bygger sin politik på en bronsålderstext. Vem är det som har valfriheten i ett ojämlikt samhälle?

Frihet och jämlikhet hör samman. En progressiv politik tillåter båda föräldrarna att vara med sina barn. De bronsålders-konservativa vill slopa pappamånaderna och satsa på vårdnadsbidraget, Alliansens största kvinnofälla. Kvinnorna ska stanna hemma och ta hand om barnen medan pappa förvärvsarbetar. Att en pappa skulle vilja stanna hemma ses som 'onormalt'.

En del spekulerar i att KD ligger under riksdagsspärren i flera mätningar för att de har en "otydlig profil". Jag tror inte det är problemet. Det är tydligt vad KD vill, det är bara det att inte många i Sverige vill gå bakåt i tiden, särskilt i jämställdhetsfrågor. Det är därför Kristdemokraterna kommer att åka ur riksdagen.

Maria Wetterstrand en robot?

En cyborg skickad från framtiden för att rädda klimatet? Känns som ett givet upplägg om Hollywood får göra film om Maria Wetterstrands liv. Om Natalie Portman kan lägga på sig lite muskler får hon gärna spela huvudrollen. Men varför en cyborg eller robot, är hon inte en vanlig människa?

Maria framställs i artiklar som lite kall. Vädigt intelligent och kunnig men inte så varm och gullig, ni vet, de där kvaliteterna som kvinnor ska ha. För inte diskuterar man väl hur mycket Björklund gillar att kramas, eller hur Reinfeldt först blev kär i Filippa? Maria tycker inte heller att det har med hennes uppdrag som politiker att göra, och det har hon rätt i.

Under Earth Hour låg journalister och gömde sig i buskarna utanför Marias hus. De ville se om hon råkade tända en lampa eller använda elektricitet på något annat sätt. Det gjorde hon inte. I Aftonbladet får man läsa att folk hela tiden försöker övertala henne att ställa upp i mer privata sammanhang och TV-soffor som inte handlar om politik. Det gör hon inte. Maria håller fokus på det som är viktigt, politiken.

Det kanske är därför hon, som ett av två språkrör för Riksdagens minsta parti, har förtroendesiffror som bara kan jämföras med statsministern. Det kanske är därför det mesta negativa man får höra om henne handlar om huruvida hennes frisyr eller kavaj är snygga eller tillräckligt kvinnliga. När det gäller integritet, intelligens och kompetens går det inte att hitta något att klaga på.

För drygt ett år sedan fick man mer träffar om man googlade Linda Rosing, än vad man fick på Maria Wetterstrand, Annika Lantz och Malin Moström tillsammans. Idag får man åtta gånger så många träffar på Maria som på Linda. Kanske håller något på att ändras, till det bättre.

Galenskaper och Civilkurage

En svensk författare riskerar sitt liv på en båt för att hjälpa ett av världens mest misshandlade folk. Henning Mankell är en av passagerarna på Ship to Gaza och Per Gahrton kräver idag i Aftonbladet att vår svenska utrikesminister gör vad han kan för att skydda skeppet.

Vad innehåller då skeppen som kan göra att Israel hotar att använda militära medel för att stoppa dem? Bomber, vapen och biologiska stridsmedel? Nej, byggmaterial, vattenreningsverk och material för möjliggöra återuppbyggnad av de Palestinska områden som bombats sönder av Israelisk militär.

Jag gillar faktiskt Bildt lite grann. Han var en av Sveriges sämsta statsministrar men jag gillar honom som person. Han är den enda i Sverige som har en sån superdryg von-Oben-attityd men ändå kommer undan med det. Jag tycker hans kommentar efter folkomröstningen om Seyfo var klockren. När en journalist frågar hur han tror det påverkar hans auktoritet som utrikesminister svarar han med ett skratt: "Ja, vad tror DU?". Roligt och klockrent.

Nu hoppas jag bara att han kan visa lite kurage igen. När israeliska övergrepp och organstölder avslöjades krävde Israel en ursäkt för detta "förtal", som sedan visade sig vara sant. Carl Bildt bad inte om ursäkt. Om han kan hjälpa skeppen att nå Palestina med förnödenheter lovar jag att be om ursäkt för allt elakt jag sagt om honom.

Hur står det till med tidningarnas kompass?

Mig stämmer den hyfsat på. Jag blir i första hand Miljöpartist, sedan Vänster, därefter Fi och S. Men efter att NT har testat Kommunalråden och jag inventerat min bekantskapskrets av politiker verkar kompassen helt snurrig. Framförallt två partier verkar ha främjats, Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna.

Det känns ganska allvarligt. Självklart förstår de flesta att sådana här kompasser och barometrar inte är direkt vetenskapliga, men de ska ändå ger en indikation. Just nu har 13% av Aftonbladets läsare angett att de röstar som kompassen säger åt dem. Test och kompasser har ju en gloria av opartiskhet över sig, och man kan tycka att ett test i Sveriges största tidningar ska vara mer seriöst än de i Veckorevyn.

Extra märkligt har man viktat när man tagit med Sverigedemokraterna. Trots att jag svarat att invandringen berikar Sverige OCH satt det som en viktig fråga får jag mer poäng hos SD än hos Piratpartiet, efter att jag svarat att jag vill att fildelning för privat bruk avkriminaliseras. Är man helt emot eller för ett partis kärnfråga bör det rimligtvis visa sig.

Tidningarna och media har ett uppdrag att ge den information som medborgare behöver för att göra medvetna demokratiska val. Det är såklart extra viktigt i valtider. Om de gör det börjar jag undra hur det ligger till med deras moraliska kompass.

En arbetstid i tiden

Nu i helgen antog Miljöpartiet ett valmanifest som innehåller en punkt om kortare arbetstid. En inte helt okontroversiell fråga. Argumenten för att genomföra det är många, men också väldigt spretiga med olika utgångspunkt. Argumenten mot är få och enkla att förstå, men inte nödvändigtvis riktiga.

Minskad arbetstid ger till exempel förbättrad hälsa, ökad lycka, mindre klimatpåverkan och mer jobb till arbetslösa. Samtidigt är det som Martin Andrén skriver så att vi idag har fossila energislavar som arbetar åt oss, och därför kanske snarare behöver arbeta mer i framtiden än vad vi gör idag. När energislavarna tar slut och de riktiga slavarna i tredje världen inte längre vill jobba åt oss. Men det finns en lag om minskad avkastning. Diminishing returns på engelska. Den är applicerbar på det mesta.

Är du hungrig? Då skulle antagligen en ostfralla göra dig glad. Två skulle säkert göra dig gladare men inte dubbelt så glad som en.

Och tio stycken skulle kanske skapa problem istället (vart ska jag göra av alla dessa mackor innan de blir gamla?). Samma sak med investeringar, som till exempel din arbetsinsats.

Det säger sig självt att den åttonde timmen på jobbet inte är lika produktiv som den första, fjärde eller femte. Ju tröttare vi blir desto sämre jobbar vi. Faktum är att när vi jobbar övertid kostar vi ibland pengar. Inom tillverkningsindustrin sker så många misstag efter en viss övertid att företagen faktiskt förlorar pengar på att låta folk arbeta. Ändå är det övertiden som ger bäst betalt.

Jag tycker att ju mer flexibla system vi har, desto bättre. Ju mer människor kan bestämma själva och ha inflytande över sin situation, desto bättre. Vissa delar av sitt liv vill man kanske arbeta mer, och andra mindre. Då vore det bra med ett system som är anpassat efter det och som samtidigt inte uppmuntrar till bortkastat arbete. Ett system som är anpassat efter både människan och miljön. Ett system som är hållbart.

En ohelig allians i Norrköping

Frågan om Alliansen kan tänka sig att regera med SD är besvarad, i alla fall i Norrköping. Centern och Moderaterna har nu öppnat för ett maktskifte baserat på stöd från Sverigedemokraterna. Lite överraskande. Jag visste inte att de var så maktsugna att de var beredda att sätta sig med avdankade rasister för att få vara med och styra. Nu består alltså Norrköpingsalliansen av sex stycken partier. Utöver de fyra vanliga har vi SPI och SD som stödpartier, båda värdekonservativa och främlingsfientliga.

Bengt Westerberg stormade ut ur studion när det förra främlingsfientliga partiet, Ny Demokrati, bjöds in. Hur reagerar dagens FP i Norrköping? Kristdemokraterna har en bra och generös flyktingpolitik, hur kommer de att trivas med den hat-politik som SD vill driva? Hur mycket av sina principer är man beredd att sälja.

Innan Centerns och Moderaternas utspel hade jag funderat på hur vi ska lösa situtionen i Norrköping. Det kändes logiskt att det block som får flest mandat får styra, och att man försöker bereda plats för ett parti från den andra sidan. Om vi Rödgröna får fler mandat än Alliansen kunde vi bjuda in Centern, om Alliansen får fler kan de bjuda in oss. Nu har det borgerliga blocket alltså bestämt sig för att samarbeta med de bruna, istället för de röda eller gröna. Jag sitter hellre i opposition än i en majoritet som lutar sig på SD.

När ersatte plånboken både hjärnan och hjärtat?

Läser DN's lista av "Vallöften" från Alliansen och de Rödgröna och blir fruktansvärt uttråkad. Ska inte politiken vara mer än en redogörelse för hur mycket pengar den med en viss inkomst kommer att betala i skatt, eller hur många procent och månader hit och dit en försäkring ska gälla?

I debatterna står Sahlin och Reinfeldt och slåss om vem som ska sänka skatten mest för pensionärerna. Uppenbarligen röstmaximerar man bäst genom att försöka muta vissa viktiga grupper i valet. Vad är skillnaden mellan partiledarna och de som säljer mobilabbonemang på stan? Välj oss så får du ringa gratis till dina kompisar! Rösta på oss så får du 150 spänn extra i månaden! Du får köpa bensin för hela beloppet!

Politik borde handla om ideologi, visioner och människosyn. Vilket samhälle vill vi bygga? Hur ser vi på problem och lösningar? Plånboken får bestämma när jag går och handlar, när jag röstar vill jag fatta beslut med hjärtat och med hjärnan. Jag vill att det ska vara större än vilken grupp som får si eller så mycket i bidrag eller sänkt skatt.

Gick man med i Moderaterna för att man som höginkomsttagare ville ha lägre skatt? Gick man med i Socialdemokraterna av något annat egoistiskt skäl? Jag gick med i Miljöpartiet för att jag vill göra världen bättre, och för att jag köpte deras syn på problemen och deras vision om en grönare värld. Kan vi få en debatt om ideologin, tack.

Brev till Steven Levitt

Ekonomen Steven Levitt vid Chicagos Universitet är känd för böckerna Freakonomics och den senaste Superfreakonomics, som jag har på nattduksbordet just nu. Tyvärr är han en av många som lever i villfarelsen att det existerar ett Nobelpris i ekonomi. Jag bestämde mig för att bli en sån där gnällig person som skickar brev till andra för att påpeka felaktigheter:

Hi Steven.

I'm reading your brilliant book Superfreakonomics after enjoying Freakonomics a year or so ago. Before I lambast you for your horrible errors I'd like to flatter you a bit and tell you what a brilliant, talented and funny man you are. I've truly enjoyed both the interesting content and that way that you and the other Stephen relates it in a concise and often humoristic way. Well done indeed.

Even the sun has its spots though, or at least so they say (I've not been able to confirm this). In your latest work you several times mention the Nobel Prize in Economics. Obviously the main problem with that is that there is no Nobel Prize in Economics. The prizes are: Physics, Medicine, Chemistry, Literature and Peace.

What you're thinking of is the Swedish federal banks prize in economics, in memory of Alfred Nobel. It was created in 1968 for the 300 anniversary of the Sveriges Riksbank. It is no more a Nobel Prize than my recently created "Mattias Stenbergs prize for underwater pretzel eating in memory of Alfred Nobel". So there.

I'm guessing that you've been flooded by angry mails from other Swedes, and you may already have corrected this. In that case I apologize. I did not want to be one of the 38 imaginary people witnessing a crime and not reporting it, so I decided to rather risk taking action than be one of many who will watch an injustice be done and not intercede. In case this was indeed a completely superfluous e-mail I've attached a picture of two cats hugging that my girlfriend thought was very cute, so it won't have been completely worthless.

Best regards

Your adoring fan

Mattias Stenberg

Norrköping

Sweden

Bra klimat i Vänsterpartiet

Oavsett fråga tycker jag alltid att det är lite skönt när en partistyrelse blir överkörd. Inte att jag vill att de ska bli det hela tiden, då har man nog valt fel styrelse, men att styrelsen då och då blir tillrättavisad av medlemmarna visar att man har en demokrati som fungerar.

Den här gången gällde det Klimatfrågan, och huruvida den skall stå med i Vänsterns valplatform som en prioriterad fråga. Inte särskilt kontroversiellt egentligen, många vänsterpartister är väldigt miljö- och klimatmedvetna och de flesta inser hur oerhört viktig frågan är. Jag tror att Partistyrelsen hade ett annat resonemang än det rent politiska, jag tror att de tänkte taktiskt.

Problemet med Klimatfrågan för andra politiska partier är att området redan är "inmutat". Alla mätningar visar att i miljö- och klimatfrågor har Miljöpartiet överlägset störst förtroende. Det innebär att risken finns att man "ger" röster till MP genom att prata om det.

Självklart är jag som Miljöpartist bara glad att fler partier lyfter frågan. Och självklart är jag glad om det ger mer röster till oss. Men ännu gladare är jag att en så viktig fråga, som vi var ensamma om att driva så länge, äntligen är högt upp på agendan i andra partier också. Ska vi kunna genomföra de förändringar som behövs så krävs det att andra inser vikten av problemet. I Moderaternas handlingsprogram kommer klimatet långt ner, och där kan man läsa:

"En modern miljöpolitik vilar på marknadsekonomisk grund. En stark ekonomi och tillväxt är förutsättningar för att finna lösningar på miljöutmaningarna"

Man har med andra ord inte förstått någonting. Tillväxtfokuseringen och marknadsekonomin är vad som skapat problemet. Lösningen ligger i politiken, i folkrörelsen och i omställningen till ett hållbart samhälle. Att tro att marknaden ska lösa klimatkrisen är som att tro att man kan bota cancer genom att röka cigaretter.

Pilla inte på snoppen

Till MP's kongress i Uppsala är det inlämnat en motion med just den rubriken. Motionen tar upp problematiken med omskärelse, manlig sådan. Att kvinnlig omskärelse är en hemsk företeelse som måste motverkas med alla medel är i stort sett alla överrens om i västvärlden. Men manlig omskärelse är fortfarande norm i en del västerländska länder.

Sett över hela världen är ungefär 20% av alla män och pojkar omskurna. I USA är siffran den omvända, där är det bara 20% av den manliga befolkningen som INTE är omskuren. Att hålla på och skära i könsorgan är (självklart) ett religiöst påfund. Det är i gamla testamentet vi får lära oss att vi måste stympa vår penis för att ingå i förbund med en magisk varelse som styr vår värld.

Då kan man ju undra hur detta går ihop med Barnkonventionen. Det gör det ju såklart inte. Inte heller har det med religionsfrihet att göra. Dels är det ju inte en religiös frihet att få sin snopp karvad i mot sin vilja, utan ett religiöst tvång. Dels finns det inga religiösa barn, bara barn med religiösa föräldrar.

Partistyrelsen yrkar avslag på motionens attsats att MP "tar ställning mot" omskärelse. Jag tycker det är synd. Att förbjuda omskärelse vore både fel och ansvarslöst, det skulle bara innebära att det sker utomlands eller i källarlokaler, men att ta ställning mot kan väl också innebära att utbilda, informera och opinionsbilda. Det känns lite barockt att vi i Sverige idag har läkare som skär bort förhuden på spädbarn bara för att deras föräldrar tror på en bronsåldersgud.

Folkpartiet vill skattesubventionera charterresor

Under mandatperioden har Norrköpings kommun varit tvugna att skjuta till 84 miljoner för att flygplatsen ska kunna driva sin verksamhet. Folkpartiets Mathias Sundin tycker i gårdagens tidning att det är bra. Det känns något märkligt eftersom han tidigare gjort sig känd som stark förespråkare för den fria marknaden.

Idag råder en kraftig överetablering av flygplatser i Sverige. Vårt land har runt 200 flygplatser och bara en handfull klarar att hantera sina kostnader. Anledningen till att de finns kvar är att de spelar ut kommunerna mot varandra för att få bidrag för sin verksamhet. Att påstå att Norrköpings flygplats är särskilt viktig blir såklart lite löjligt, när vi har både Skavsta och Linköpings flygplats i närheten och inte särskilt långt till Arlanda.

I måndags röstade de borgerliga emot de rödgrönas förslag på en social investeringsfond. Borgarna är också emot "bidragssamhället". När det gäller sjuka, arbetslösa eller de som står utanför. Däremot går det alldeles utmärkt att låta flygplatser leva på bidrag och skattessubventionera charterresor. Borgarnas fossila politik är inte hållbar.

Av alla sätt vi har att transportera oss är flyget det som har mest negativ effekt på miljön och klimatet, det är det smutsigaste sättet vi har att förflytta oss. Det är ingen hemlighet att Miljöpartiet därför vill flytta över mer trafik på järnväg och driver både frågan om Ostlänken och höghastighetståg. En rödgrön seger i valet kommer att innebära en rekordsatsning på järnvägen i Sverige. Något som beräknas skapa mer än 10000 jobb, förbättra folks möjlighet att resa och samtidigt drastiskt minska Sveriges klimatpåverkan. Vi vill skapa jobb, satsa på människor och miljövänliga transporter. Det är en hållbar politik.

Alla pratar om MP...

På Centerns hemsida handlar de TRE första nyheterna inte om Centern, utan om Miljöpartiet. De enda personer som syns på bild är Peter Eriksson och Maria Wetterstrand. Alltså ett annats partis två förespråkare. Herr Reinfeldt själv går ut och säger att det är Miljöpartiet som är huvudmotståndaren i valet. Efter att slagits mot Socialdemokrater i drygt hundra år (på riktigt) är det plötsligt de gröna som är fienden. Vad är det som händer?

Idag är Miljöpartiet riksdagens minsta parti, med 19 ledamöter. Vad är det som skrämmer de andra så? Kan det vara att en grön våg sveper fram över hela Europa? I Tyskland slog de Gröna rekord och fick 10.7% i valet. Europaparlamentets fjärde största grupp är numer de Gröna. Svenska opinionsmätningar pekar åt samma håll.

Svensk och Europeisk politik har dominerats av konservativa och socialdemokrater i hundra år. Allt fler är trötta på de gamla partierna, den gamla politiken, som skapat många av de nuvarande problemen. De vill ha en ny politik, och nya lösningar på både dagens och framtidens problem.

Moderaternas uttalade strategi är att inte nämna Maria Wetterstrand vid namn, hon är för populär, har för starkt stöd. Efter valet kanske de inte behöver nämna henne vid namn heller, då kanske de bara kan säga "statsministern".

Stolthet betyder frihet

Som vit hetero man, född i ett av världens rikaste länder tillhör jag den mest priviligerade gruppen som någonsin funnits. När jag söker jobb behöver jag inte oroa mig för att hamna sist i högen av ansökningar, jag behöver inte oroa mig för att bli diskriminerad eller att någon ska slå ner mig p.g.a min sexualitet. Ändå är Prides manifestation för frihet i högsta grad aktuell för mig. Frihet är nämligen en besynnerlig sak. Om vi har två äpplen och delar på dem får vi ett var, men om du får mer frihet får jag också det. Frihet gagnar alla.

Det finns grupper i samhället som tror att de stärker sig själva genom att frånta andra människors deras friheter. Höger-kristna som tror att det stärker deras egna äktenskap om bögar inte får gifta sig i kyrkan. Sverigedemokrater som tror att de blir starkare om andra grupper inte får utöva sin religion eller kultur. De är rädda, ängsliga och arga. Och de har fel.

Det faktum att fundamentaliser får uttrycka sina åsikter garanterar också att jag får uttrycka mina. Om bögar får hångla öppet och gifta sig i kyrkan ökar det också min frihet. Pastor Martin Niemöller uttryckte det bäst:

THEY CAME FIRST for the Communists,

and I didn't speak up because I wasn't a Communist.

THEN THEY CAME for the Jews,

and I didn't speak up because I wasn't a Jew.

THEN THEY CAME for the trade unionists,

and I didn't speak up because I wasn't a trade unionist.

THEN THEY CAME for me

and by that time no one was left to speak up.

Pride är inte bara ett firande av HBTQ-rörelsen, inte bara en manifestation för frihet för en liten grupp i samhället. Det är en viktig pågående revolution för solidaritet, medkänsla, kunskap och rättvisa. Som gagnar oss alla.

Tunnlar dåliga, omröstningar bra

Nu lovar de rödgröna i Stockholm att låta innevånarna avgöra om "Förbifart Stockholm" ska byggas eller inte. Det är bra. Det som är ännu bättre är att något unikt ska ske i omröstningen, den ska vara rättvis.

Tidigare folkomröstningar i Sverige har minst sagt haft sina problem. Kärnkraftsomröstningen med sina märkliga Ja, Nej och Mjae alternativ. EU-omröstningen där pengar ströddes över Ja-sidan medan Nej-sidan fick vara utan. Nu ska båda sidor få likvärdig finansiering i kampanjen, och alternativen ska vara tydliga. Antingen 21km ny väg, eller utökad kollektivtrafik med tunnelbana. Oavsett vad svaret blir är det bra för demokratin.

Just nu misstänker jag att tunnelkramarna leder i opinionen. Antagligen beror det på en missuppfattning som är lätt att förstå. Folk tror att mer väg minskar tätheten i trafiken, och löser trängselproblemen. Tyvärr är det inte sant. Kortsiktigt lyckas ibland en nybyggd väg avlasta tidigare rutter, men som de flesta stadsplanerare vet fylls snart de nya vägarna och trängseln är tillbaka.

Att bygga nya vägar kommer aldrig minska trafiken. Självklart är det inte heller hållbart ur ett miljö- och klimatperspektiv. Vi behöver hitta alternativa metoder för att lösa de problem som vårt gamla transportsätt skapat. Utbyggd kollektivtrafik och smartare stadsplanering är två sådana lösningar. Jag tror och hoppas Stockholmarna är smarta nog att förstå det när det ska röstas.

Vi bestämmer hur många jobb det blir

Rubriken på Aftonbladet lyder "168 000 nya jobb i vår" men om man läser vidare hittar man nyckelordet. Behov. Enligt Sifos undersökning finns det behov att anställa 168 000 nya människor fram till sommaren. Jag tror de flesta håller med om att det inte är samma sak som att det kommer att anställas 168 000.

För att den privata sektorn ska kunna anställa så många som möjligt behöver vi genomföra förändringar. Vi behöver sänka arbetsgivaravgifterna framförallt för små och medelstora företag. Det är de som växer och har anställningsbehoven. Vi behöver förenkla det krångliga regelsystem som gör att småföretag har svårt att klara sig, svårt att utveckla sin verksamhet och svårt att arbeta effektivt. Sist men inte minst behöver vi se till att små företag kan låna pengar till sin utveckling, särskilt när vi försöker ta oss ur en finanskris.

Regeringen lovade att förenkla för företagarna. Istället blev det krångligare. Regeringen lovade att göra det billigare att anställa, istället tog de bort den sänkning av arbetsgivaravgiften som Miljöpartiet fått genom för just småföretagen. De förändringar som istället genomförts har medfört att storföretagen som redan har tusentals anställda sparat miljoner, men inte skapat nya jobb.

Företagarförbundet som representerar 35 000 småföretagare i Sverige har gett Miljöpartiets politik högt betyg. Regeringens vårbudget fick lägsta tänkbara. Den gröna politiken har tre konkreta förslag:

• Sänkt arbetsgivaravgift för små och medelstora företag
• Minska krånglet och förbjud staten att kräva in samma uppgifter fler gånger eller från flera olika myndigheter
• Använd Vattenfalls rekordvinster till att skapa en riskkapitalsfond för småföretag, särskilt inom forskning och miljösektorn

Politiken avgör hur många av dessa jobb som kan omsättas i verklighet. Moderaterna äger inte längre frågan om arbetet, det har de gjort ett alldeles för dåligt jobb de senaste 4 åren för att kunna göra. Nu behöver vi se till att Moderaterna blir arbetslösa, så vi kan skaffa fram jobben.

Sol, vind och ungdom

Kom just hem efter att ha hållt i en kurs om medlemsrekrytering för Grön Ungdom i östra Sverige. En promenad i vårsolen genom Norrköpings vackra stadsmiljö var en underbart skön avrundning på två stimulerande timmar, med begåvade och engagerade ungdomar. Passade på att stanna på kaffe hos vårt eminenta Kommunalråd och prata vindkraft.

Nyligen tillbaka från Gotland var Stefan imponerad av utbyggnaden som skett där. Snart kommer regionen att vara självförsörjande, eller till och med kunna exportera el. Utan miljöbelastning, och på ett hållbart sätt. Dessutom skapar det arbete. En vinst för alla inblandade.

Inte bara industrier, hus och apparater kan drivas av förnyelsebar energi. Själv känner jag hur batterierna laddas av solstrålarna i nacken när jag promenerar hem. Barn leker och spelar boll i parkerna. Vuxna flyttar kaffestunden utomhus på serveringarna. Katterna ligger och njuter i solen. Gröna ungdomar ger hopp om framtiden. Äntligen vår.

Idioter och Nationalekonomer

Att vi människor är till för att skapa ökad BNP genom att arbeta och konsumera så mycket som möjligt, det vet vi nog alla. Jag vet inte exakt när denna stora existensiella fråga om varför vi finns till besvarades, eller vem det var som besvarade den, men nuförtiden är det i alla fall solklart att det är så. 94,6% av Sveriges riksdagsledamöter skriver under på att en kontinuerligt ökande BNP, ekonomisk tillväxt, är det självklara målet med Sveriges ekonomiska politik.

Man brukar säga att bara idioter och nationalekonomer tror på en oändlig tillväxt i en värld med ändliga resurser. Tyvärr vet jag inte hur många av de 330 ledamöterna som är nationalekonomer. Men en sak som jag vet, och som forskning visar, är att vi blir inte lyckligare av mer pengar. Tvärtom leder ökad BNP bortom en viss gräns till det motsatta. När dessutom jakten på evig tillväxt resulterar i miljökatastrofer, utbrändhet och klimatförändringar, då syns det rätt tydligt att vi håller på att gräva vår egen grav.

Tillväxt betyder ökad BNP. Bruttonationalprodukten är marknadsvärdet på det totala mängden varor och tjänster som producerats i ett land. Marknadsvärdet. Marknadsvärdet i att du läser en bok eller leker med dina barn är noll. Samma som marknadsvärdet i att du umgås med några kompisar, badar eller har sex. En bilolycka däremot bidrar till att öka vår BNP, eller om du går ut en natt och slår sönder alla stans fönster. Vill man ha en riktig skjuts i BNPn så kan man starta krig (om man vet att man vinner). Så då är frågan: Är BNP verkligen ett smart sätt att mäta ett lands framgång? Är det ett rimligt politiskt mål? Är det verkligen det som människor vill ha?

The New Economics Foundation har tagit fram Happy Planet Index, som istället mäter hur effektivt en nation lyckas omvandla materiella resurser till välmående och långlivnad hos befolkningen. Det är en spännande och revolutionerande idé. Att mäta hur lyckliga människor blir i relation till hur mycket resurser de förbrukar och hur stort ekologiskt avtryck de gör. Idag finns det bara 19 riksdagsledamöter som tror på att skapa ett hållbart samhälle med fokus på människor och naturens välmående istället för oändlig konsumption. Som tror att kvalitet är bättre än kvantitet, för oss i den delen av världen som redan har för mycket prylar. Som opinionsläget ser ut kommer det att bli fler. De behöver bli många fler.

Fimpar eller fritt företagande

Var ute med hunden och såg något som kommit fram i tövädret. Gräsmattan vid huset bredvid hade på en yta av kanske två kvadratmeter samlat på sig ca: 250 cigarettfimpar. En balkong på bottenvåningen där jag sett en gubbe stå och röka såg helt klart ut som en väldigt sannolik ursprungsplats för dem. Medan jag plockade upp efter Maya så funderade jag på om jag skulle plocka upp fimparna och lämna tillbaka dem till balkongsinnehavaren. Helgens maginfluensa har väl gjort mig lite grinig.

Det finns en neo-liberal eller konservativ tes som säger att gemensamt ägd egendom alltid kommer att förstöras, till exempel genom överexploatering eller brist på underhåll. Att om ingen ensamt äger den kommer den inte att skyddas eller brukas på ett hållbart sätt. Exemplet brukar handla om en bonde som hugger ner alla träd eller något liknande, men mer relevant i dagens Svenska samhälle är nog de gemensamma stadsmiljöer som vi alla äger tillsammans. Jag tror inte att det är en självklarhet att det förstörs bara för att det är något vi alla har istället för någons privata egendom, men jag tror det behövs en pedagogik för att få folk att förstå när de förstör för sig själva.

Stefan Arrelid berättade för mig om hur många samtal han får från folk som är arga över att Kommunen inte omedelbart städat i en park efter att nån varit där och svinat ner. Att det är väldigt arga på Kommunen, men inte på den som varit där och svinat. Jag gillar Miljöpartiets idé om att involvera så många människor som möjligt i det politiska systemet av flera anledningar, en av dem är att man får en sån möjlighet att förstå hur saker hänger ihop. Den peng som läggs på att städa upp ölburkar i en park kunde ha lagts på att anlägga en ny lekplats, eller sänka färdtjänsttaxan, eller energieffektivisera ett skolkök.

Insikten om hur mycket vi äger och förvaltar tillsamman är rätt så fundamental. Själv är jag inte socialist, jag tror på en så kallad blandekonomi. En bra mix av fritt företagande och gemensamt ägande, där man drar nytta av både systemens fördelar. Att avreglera och privatisera allting som vår nuvarande regering försöker göra är ett recept på ett kallt klassamhälle med enorma klyftor och utslagning, där några har allt och de andra inget. Jag tror vi måste förvalta och utveckla det vi har gemensamt och samtidigt skapa så bra grogrund som möjligt för kreativitet, entrepenörskap och eget företagande. Det är skönt att det är valår, så man kan vara med och hjälpa till och driva den politiken.