Nu i helgen antog Miljöpartiet ett
valmanifest som innehåller en punkt om kortare arbetstid. En inte helt okontroversiell fråga. Argumenten för att genomföra det är många, men också väldigt spretiga med olika utgångspunkt. Argumenten mot är få och enkla att förstå, men inte nödvändigtvis riktiga.
Minskad arbetstid ger till exempel förbättrad hälsa, ökad lycka,
mindre klimatpåverkan och mer jobb till arbetslösa. Samtidigt är det som
Martin Andrén skriver så att vi idag har fossila energislavar som arbetar åt oss, och därför kanske snarare behöver arbeta mer i framtiden än vad vi gör idag. När energislavarna tar slut och de riktiga slavarna i tredje världen inte längre vill jobba åt oss. Men det finns en lag om minskad avkastning.
Diminishing returns på engelska. Den är applicerbar på det mesta.
Är du hungrig? Då skulle antagligen en ostfralla göra dig glad. Två skulle säkert göra dig gladare men inte dubbelt så glad som en.

Och tio stycken skulle kanske skapa problem istället (vart ska jag göra av alla dessa mackor innan de blir gamla?). Samma sak med investeringar, som till exempel din arbetsinsats.
Det säger sig självt att den åttonde timmen på jobbet inte är lika produktiv som den första, fjärde eller femte. Ju tröttare vi blir desto sämre jobbar vi. Faktum är att när vi jobbar övertid kostar vi ibland pengar. Inom tillverkningsindustrin sker så många misstag efter en viss övertid att företagen faktiskt förlorar pengar på att låta folk arbeta. Ändå är det övertiden som ger bäst betalt.
Jag tycker att ju mer flexibla system vi har, desto bättre. Ju mer människor kan bestämma själva och ha inflytande över sin situation, desto bättre. Vissa delar av sitt liv vill man kanske arbeta mer, och andra mindre. Då vore det bra med ett system som är anpassat efter det och som samtidigt inte uppmuntrar till bortkastat arbete. Ett system som är anpassat efter både människan och miljön. Ett system som är hållbart.