På måndag kommer
Carl Schlyter till Norrköping och ska snacka EU med oss, samtidigt som vi drar igång vår valrörelse. Jag har insett att jag känner en djup tacksamhet. Inte för att han kommer och pratar EU med oss, för precis som de flesta tycker jag att det är fruktansvärt tråkigt med EU-frågor, men för att han gör skitjobbet.
Det känns som att EU-politik är ett destillat av allt som är tråkigt med politik. Det är långt från verkligheten, komplicerat, byråkratiskt och grått. I kommunal-politiken vet man hela tiden att man är nära de människor som påverkas av ens beslut, och många av besluten har en väldigt direkt effekt. När vi höjde introduktionsbidragen fick hundratals flyktingar i Norrköping en bättre möjlighet att leva ett drägligt liv. När vi beviljade bidrag till
JMLigan i Futsal så fick en massa ungdomar som annars inte är så aktiva chansen att testa något nytt, ha roligt och
utvecklas. Men vad får man ut av att vara EU-politker (ja förutom massa pengar då om man sitter i parlamentet)?
Det är självklart viktigt, precis som att hjälpa pensionärer som fått liggsår eller se till att avfall sorteras rätt... men det känns jävligt skönt att någon annan är beredd att göra det så jag slipper.
På fredag börjar miljöpartiets kongress i Skövde. Jag åker redan imorgon kväll. Tre dagar med bara politik. Vore det inte för att det är massa miljöpartister där så vet jag inte om jag skulle stå ut. ;)
